Imam Musa Kadhims (fvmh) sammanstötningar med övriga islamiska skolor:

  1. Mu’tazilah

Skolan Mu’tazilah var bland de islamiska skolor som uppkom nära slutet av 600-talet e.Kr. och som efter det även hade en stor betydelse för det islamiska samhällets intellektuella konflikter. Grunden av denna skola var att motivera religionens läror i skuggan av intellektet, samtidigt som det inte går att få önskvärda resultat om man lämnar över religionens läror till intellektet, ifall man överdriver i att intellektuellt motivera och analysera dessa läror. Bland dess exempel är olika sorters teologiska ämnen som diskuterades av dessa rationalister om monoteismen.

Ibland tillskrev de Gud motstridande egenskaper, och ibland eliminerade de egenskaper från den Magnifike Skaparen som Koranen tydligt beskrivit Gud med. Denna rörelse gick inte att acceptera för shiamuslimerna, som hade den självaste felfrie Imamen till hands.

Enligt den shiitiska kulturen innebär ”fundamentalism” att uppmärksamhet till Guds Sändebuds (fvmh & hf) traditioner räknas tillhöra de mest grundläggande fundamenten. Bredvid det framförde även Imamerna själva rationella motiveringar för att försvara islams korrekthet. På grund av just detta tränade de även lärlingar, vars mission var att försvara religionen och den shiitiska skolans trosgrunder på ett rationellt sätt.[1]

  1. Ahl al-Hadith

Gentemot Mu’tazilah fanns det grupper från Ahl al-Hadith som hade drabbats av många påhittade traditioner, missuppfattningar och problem kring monoteismen. De som drog liknelser från Koranens och traditionernas yttre kämpade för att likna Gud vid mänskliga och materiella egenskaper, men Imamen tog ställning och avlägsnade alla typer av materiella liknelser och egenskaper från Gud.

Imam Musa Kadhim (fvmh) sa följande gentemot dessa två grupper och generellt sett gällande diskussionen om monoteismen: ”Gå inte över gränsen i monoteismen om det som Gud, den Upphöjde, nämnt i Sin Bok, annars kommer ni att gå under.”[2] Och han sa: ”Gud är helt visst Högre och Större än att någon kan nå verkligheten om Hans Attribut. Beskriv Honom därmed såsom Han beskrivit Sig Själv, och upphör med allt annat än det.”[3]

När Imamerna själva ville tala om Guds Egenskaper använde de sig endast av Koranens innehåll.[4]

[1] Hayat-e Fekri va Siyasi-ye Aimmeh, Ja’fariyan, s. 410.

[2] Al-Tawhid, Sheikh Saduq, s. 76.

لا تتجاوز فى التّوحيد ما ذكره الله تعالى فى كتابه فتهلك

[3] Al-Kafi, Sheikh Kulayni, vol. 1, s. 105.

إنّ الله أعلى و اجلّ من أن يبلغ كنه صفته، فصفوه بما وصف به نفسه و كفّوا عمّا سوى ذلك.

[4] Al-Tawhid, Sheikh Saduq, s. 76.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *