Lösning av andras problem

Den sjunde Ledaren (fvmh) betedde sig vänligt och ömsint mot alla människor och kämpade mycket för att tillfredsställa deras behov och lösa deras problem. Ingen kom till den Helige Imamens hus förutom att de återvände lyckliga och nöjda. Ali ibn Tahir Suri har återberättat från en av Reys invånare att han sa:

”En av Yahya ibn Khalids skribenter valdes ut att regera över Rey. Jag var skyldig en del skatt och fruktade att jag skulle bli utarmad ifall han krävde det från mig. Några sa: ”Han stödjer Ahl al-Bayts skola.” Men jag fruktade ändå att gå till honom. Slutligen bestämde jag mig för att gå till Mecka och tala om detta för min mästare Musa ibn Ja’far (fvmh). Efter att jag kommit till Imamens (fvmh) tjänst skrev den Noble ett brev med följande innehåll till Reys guvernör: ”I Guds, den Nåderikes, den Barmhärtiges Namn. Du ska veta att det finns en skugga under Guds Tron för Honom som ingen får användning för förutom den som gör gott mot sin broder, eliminerar sorg från honom eller gör honom glad. Den som bär på brevet är din broder. Frid!”[1]

Efter att jag återvänt gick jag till guvernören och sa: ”Jag är den Tålmodige Imamens utsände.”[2] Guvernören gick barfota till husets dörr och kramade och pussade mig och frågade om Imamens (fvmh) tillstånd. Efter att han skådat Imamens (fvmh) handskrift gav han mig en del av sina egendomar. Då ville han ha skatthäftet och strök över mitt namn och gav mig ett kvitto på mina skulder…”[3]

Arbete och strävan

De felfria Imamerna (fvmd) jobbade var och en med vanliga jobb under sin tid. Bland alla jobb som fanns tyckte de mer om jordbruk och odling och uppmärksammade det mer. Hasan ibn Ali ibn Abi Hamzah har återberättat följande från sin far:

”Jag träffade Musa ibn Ja’far (fvmh) på hans åker samtidigt som svett hade omslutit hans välsignade fötter p.g.a. den extrema värmen och ansträngning. Jag sa: ”Må jag offra mig för dig! Var är männen (era arbetare)?” Imamen sa: ”Mer ärade än mig och min far har arbetat på fältet med sina egna händer.” Jag sa: ”Vilka är de?” Imamen sa: ”Guds Sändebud (fvmh & hf), De troendes ledare och alla mina nobla förfäder (fvmd).” Sedan sa han: ”Jordbruk tillhör Guds profeters, änglars, deras efterträdares och rättfärdiga människors jobb.”[4]

[1] بسم الله الرحمن الرحیم : اعلم ان الله تحت عرشه ظلا لا یسکنه الا من اسدی الی اخیه معروفا او نفس عنه کربه او ادخل علی قلبه سرورا ، و هذا اخوک و السلام .

[2] Bland den sjunde Imamens (fvmh) smeknamn.

[3] Bihar al-Anwar, vol. 48, s. 174.

[4] قال رأیت ابا الحسن ( علیه السلام ) یعمل فی ارض له قد استنقعت قدماه فی العرق. فقلت : جعلت فداک این الرجال ؟ فقال : یا علی قد عمل بالید من هو خیر منی فی ارضه و من ابی . فقلت : و من هو ؟ فقال : رسول الله (صلی الله علیه و آله ) و امیرالمؤمنین ( علیه السلام ) و آبائی کلهم کانوا قد عملوا بایدیهم ، و هو من عمل النبیین و المرسلین و الاوصیاء و الصالحین. (Ibid, s. 115)