Imam Musa Kadhims (fvmh) abbasidiska kaliferna

Imam Kadhim (fvmh) tog över ledarskapet efter sin fars martyrskap år 765 e.Kr. under Mansur Dawaniqis tid. Mansur ‘Abbasi dog år 775 e.Kr. i Mecka. Hans efterträdare, hans son Mahdi ‘Abbasi, regerade till år 786 e.Kr. Efter honom regerade Hadi ‘Abbasi i ett år innan Harun blev kalif. Imamen blev martyr år 799 e.Kr. Under alla dessa år hade han ansvaret för att leda de shiitiska imamiterna. Historie- och traditionsböcker har återberättat de abbasidiska kalifernas flertal sammanstötningar med Musa ibn Ja’far (fvmh), och majoriteten av dem handlar om konflikter med Harun. Bland dessa sammanstötningar kan nedanstående incidenter nämnas:

1. Imam Musa Kadhims sammanstötning med Mansur ‘Abbasi under dagen Nowrouz.
2. Då Imamen fängslades på Mahdi ‘Abbasis befallning och den häpnadsväckande berättelsen om hans frigivning.
3. Förfrågan om att få tillbaka Fadak från Mahdi ‘Abbasi.
4. Hadi ‘Abbasi och mordhotet mot Imamen.
5. Imam Kadhims debatt med Harun al-Rashid.
6. Imamens motstånd mot kalifatets apparat.

Andra exempel på Imamens motstånd och hans konflikter med den abbasidiska regimen har återberättats. Några av dem är enligt följande:

– Negativt motstånd mot regimen: Detta var ett motstånd som, trots att det inte var i formen av planer att störta regimen, betonade systemets illegitimitet och strävade efter att folkets tillit till det skulle försvagas. En viktig punkt gällande negativt motstånd är avsaknad av samarbete, någonting som i sig själv visar på illegitimiteten av det rådande etablissemanget.

Då Safwan ibn Mahran besökte Imam Kadhim (fvmh) i formen av en anhängare sa Imamen till honom: ”Alla dina handlingar är bra och vackra, förutom en handling.” Safwan frågade: ”Å ättling till Guds Sändebud! Vad är det?” Imamen sa: ”Att du hyr ut dina kameler till Harun.” Safwan sa: ”Jag hyr inte ut mina kameler till honom för tidsfördriv, jakt och liknande ting, snarare gör jag bara det för vallfärden hajj. Han har själv inte heller något förvaltarskap för detta, snarare anlitar han andra för det.” Imamen sa: ”Är det korrekt att hyra ut dina kameler till dem enligt dig?” Safwan sa: ”Ja.” Imamen sa: ”Vill du att de ska fortsätta leva fram tills slutet på uthyrningen och att de lämnat tillbaka dina kameler?” Safwan sa: ”Ja.” Imamen sa: ”Vem som än vill att de ska fortsätta leva blir en av dem, och vem som än tillhör dem kommer att komma till helvetet.” Efter det sålde Safwan alla sina kameler, och när Harun frågade om anledningen till denna handling svarade han: ”Jag har blivit gammal nu och mina tjänare gör inte det de måste göra gällande detta.” Harun sa: ”Jag vet p.g.a. vems anvisning som du sålt dina kameler; Musa ibn Ja’far.”

En annan typ av Imam Kadhims (fvmh) konflikter med det abbasidiska kalifatet var en sammanstötning som Imamen hade med Ali ibn Yaqtin. Imamen ville att han skulle stanna kvar i det abbasidiska hovet och kämpa för att rädda shiamuslimerna från svårigheter. Ali ibn Yaqtin räknades som en av Imam Kadhims (fvmh) speciella kompanjoner och som hade ett inflytande i det abbasidiska kalifatets apparat. Han hade stort inflytande under Mahdis och Haruns tid och utnyttjade det till shiamuslimernas fördel. Då han ville att Imamen skulle tillåta honom att lämna sin tjänst till kalifatets apparat avstod Imamen från att ge en sådan tillåtelse och sa: ”Gör inte detta, eftersom vi tycker om att du är där, och du ger upphov till dina bröders (shiamuslimerna) ära. Gud kanske kompenserar för en förlust från Sina vänners [sida] m.h.a. dig och stoppar motståndarnas planer mot dem. Å Ali! Boten för era synder är helt visst godhet mot era bröder.”