Ledarskapet efter Imam Sadiq (fvmh)

Ibland var Imamen okänd för väldigt många av sina följare p.g.a. politiska anledningar, bl.a. p.g.a. fruktan som existerade p.g.a. abbasidernas regenter, eftersom det var möjligt att han skulle bli utsatt för påtryckningar om han tydligt visade sig vara en gudomlig ledare. Bland annat kan följande orsaker till shiamuslimernas förvirring efter Imam Sadiq (fvmh) nämnas:

– Mansurs extrema kväsande av alaviter (ättlingar till Imam Ali (fvmh)), speciellt Imam Sadiq (fvmh), som hade nått en väldigt hög ställning i samhället. Detta ledde till att en speciell förvirring bland shiamuslimerna gentemot det framtida ledarskapet ägde rum.

– Vissa av Imamens anhängares propagerande för några av Imam Sadiqs (fvmh) barn, som orättmätigt påstod att de var ledare. Deras utnyttjande av denna tillfällighet, bidrog till förvirringen.

– Shiamuslimernas utspriddhet var också ett annat problem i sig, eftersom de levde i avlägsna och närliggande städer och det var svårt för dem att få tillit om vem den sanna Imamen var.

– Utöver Imam Kadhim (fvmh) och ‘Abdullah testamenterade även Imam Sadiq (fvmh) Mansur ‘Abbasi som sin efterträdare i sitt testamente för att skydda Imamens liv efter sig.[1]

– Frågan om Isma’il ibn Ja’far ibn Muhammed: Eftersom han var Imam Sadiqs (fvmh) äldste son trodde anhängarna att shiamuslimernas framtida ledarskap skulle tillhöra honom. Han lämnade världen under sin fars tid i livet, och enligt en återberättelse insisterade Imam Sadiq (fvmh) på att anhängarna skulle bli säkra på hans död genom att se hans lik. Trots detta skapade vissa en sekt vid namn Khattabiyyah, Batiniyyah eller Isma’iliyyah bland shiamuslimerna efter Imamen genom att påstå att Isma’il var Imam Mahdi (fvmh) eller p.g.a. andra svepskäl.[2]

Dessa faktorer tillsammans var väldigt effektiva för att splittra shiamuslimerna efter Imam Sadiqs (fvmh) martyrium, på sådant vis att en av Imam Kadhims (fvmh) kompanjoner sa: ”Folket gick till höger och vänster efter Abi Abdillah (fvmh).”[3] Nawbakhti räknade shiamuslimernas splittring till sex grupper efter Imam Sadiqs (fvmh) bortgång enligt följande:

  1. Nawusiyyah: De trodde att Imam Sadiq (fvmh) själv var Imam Mahdi (fvmh).
  2. De rena Isma’iliyyah: De insisterade att Isma’il fortfarande levde.
  3. De som trodde på Muhammeds, Isma’ils son, ledarskap.
  4. En grupp som trodde på Muhammed ibn Ja’fars, känd som Dibaj, ledarskap.
  5. Fathiyyah: En grupp som accepterade ‘Abdullah Aftahs ledarskap.
  6. De som trodde på Musa ibn Ja’fars (fvmh) ledarskap.[4]

[1] Al-Kharaij, s. 293; Musnad al-Imam al-Kadhim, vol. 1, s. 390.

[2] Hayat-e Fekri va Siyasi-ye Aimmeh, Ja’fariyan, s. 380.

[3] ’Uyun Akhbar al-Ridha, Sheikh Saduq, vol. 1, s. 31.

”ذهب النّاس بعد ابى عبد اللّه عليه السّلام يمينا و شمالا”

[4] Firaq al-Shi’ah, s. 79.

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *